Idag har jag och C varit ihop i ett år! Det är alltså ett år sedan vi stod på puben i Frankfurt och bestämde att vi ville vara pojkvän och flickvän med varandra. Eftersom jag är sjuk har vi endast firat detta med att ta en stapplande (från min sida) promenad i solskenet och kramats lite extra. Fast det är ljug, vi är så vana att tvingas skiljas åt så vi är fortfarande inne i Kramas-så-mycket-du-kan-medan-hen-är-nära-perioden.
Det enda som är skit (ursäkta språket) just nu är att jag är sjuk och hostar och han är frisk och inte hostar. Vi vill gärna hålla det så, ljug igen, C vill gärna hålla det så (alltså att han ska vara frisk och jag ska bli frisk också. Han är inte någon ondskefull varelse som gillar att se mig sjuk) vilket betyder att valentines day och vår one-year anniversary har gått förbi utan att jag fått en ordentlig puss.
Jag kan förstå, men börjar bli ganska sugen på att pussa på honom i sömnen nu.
Fina pojkvän som pussar mig i pannan och får mig att skratta när jag inte alls har tänkt att skratta och som får mig att känna mig som den vackraste kvinnan på jorden när jag legat sjuk i en dunderförkylning i tre dagar och har flottigt hår och säkert inte är speciellt vacker alls.
